Går ni i bröllopstankar?

Planera ert bröllop med Wedme

LADDA NER OCH BÖRJA PLANERA DITT BRÖLLOP

Fördela och bocka av uppgifter i vår smarta checklista

Unika erbjudanden från kända företag och varumärken

Smart gästlista med koll på allergier och specialönskemål

Ta del av alla våra artiklar och få svar på era bröllopsfrågor

Inbjudningskort till bröllopet

Era inbjudningskort bör utformas och formuleras stilmässigt så att de stämmer överens med hur ni tänkt bröllopet i övrigt. Är det ett högtidligt eller informellt bröllop, har ni något tänkt tema? Ett påkostat, vackert inbjudningskort sänder ut en signal om att bröllopet är exklusivt. Kortet bör se inbjudande ut och samtidigt ge gästerna en så korrekt bild som möjligt av vad denne har att förvänta sig av bröllopet.

Var noga med att stava gästernas namn korrekt på inbjudan. Om inbjudan skickas till en familj och alla familjemedlemmar inte är bjudna är det viktigt att vara extra tydlig.

Det är viktigt att det i inbjudan klart framgår om gästerna ska betala en kuvertavgift, om det inte blir en middag eller om barn inte är välkomna. Om vissa av gästerna är inbjuden enbart till själva vigseln i kyrkan skriver ni endast tiden för vigseln på dessa inbjudningskort och OSA datum kan utelämnas.

En inbjudan till ett bröllop bör innehålla följande information:

– Brudparets namn.
– Datum, tid och plats för vigseln.
– Plats för eventuell efterföljande bröllopsfest, lunch, fika eller dylikt.
– Vill ni att gästerna ska färdas gemensamt till festlokalen skrivs detta.
– Namn och telefonnummer till de personer som står för bröllopet, oftast värdarna. Står ni själva för bröllopet kan ni skriva era egna namn.
– OSA, det vill säga det datum ni vill att gästerna senast ska meddela om de kommer eller ej. Datumen brukar i regel vara lite drygt en månad innan bröllopet.
– Information om till vem gästerna ska svara om de kan komma eller ej. Är inbjudan skriftlig ska det egentligen enligt god etikett vara ett skriftligt svar, men om det inte uttryckligen anges, ange istället ett telefonnummer.
– Vilken klädkod som gäller. Även om klädseln på bröllopet är valfri bör detta anges i inbjudan. Tänk dock på att “Valfri klädsel” eller “Klädsel: ja tack!” på inbjudan kan medföra att gästerna blir förvirrade. Risken är att de klär upp sig för mycket eller för lite.

Bifoga gärna ett separat blad med praktisk information såsom till exempel vägbeskrivning till platsen för vigseln och eventuell efterföljande fest, transporter, eventuell övernattning (några exempel på boende med telefonnummer och priser), eventuell önskelista och var den finns samt namn och telefonnummer till föräldrar, toastmaster eller värdpar.

Om ni har tänkt sätta lackstämplar på era inbjudningskort kan det vara bra att veta att dessa lätt går sönder i postens frankeringsmaskiner. Posten kan handstämpla kuverten om ni går in på posten men även då kan lackstämpeln gå sönder. Ett alternativ, som är mer hållbart, är att använda stänger av vax till stämpeln.

Marskalk

Den manliga motsvarigheten till tärna kallas, oavsett ålder, för marskalk. Han är oftast en nära släkting eller vän till brudgummen. En marskalks uppgifter är i stort sett detsamma som för tärnorna, fast med fokus på brudgummen. Förr i tiden kallades brudgummens uppvaktning för brudsvenner. Det var då fem släktingar eller vänner med uppgift att beskydda brudparet på väg till och från kyrkan. De bevakade även vagnarna med brudens hemgift.

Liksom brudtärnan var marskalken förr oftast ogift eftersom det ansågs olämpligt att denne går uppför altargången bredvid någon annan än sin maka. Idag är det oftast inte av samma betydelse om han är gift eller ogift.

Marskalken fungerar som brudgummens stöd före och under bröllopsdagen. Det är ofta han som sköter planeringen och genomförandet av eventuell svensexa.

In och ut från kyrkan går marskalken bakom brudgummen, bredvid tärnan. I kyrkan kan dennes uppgift bland annat vara att hålla reda på vigselringarna. Vanligast är dock fortfarande, enligt svensk sed, att brudgummen själv har hand om ringen/ringarna som han sedan lämnar till vigselförrättaren. Under middagen förväntas marskalken att hålla tal.

Korrekt klädsel för en marskalk anses oftast vara samma klädsel som brudgummen har. Han bär en knappnålsblomma som matchar brudtärnans lilla tärnbukett.

Om marskalken även tar emot gästerna i kyrkan och ser till att dessa hittar rätt plats kallas marskalken för kyrkomarskalk. För placering i kyrkan gäller att ju närmare släkting och vän gästen är, ju närmare altaret ska denne sitta. Brudens släktingar och vänner sitter traditionellt på vänstra sidan i kyrkan och brudgummens på högra sidan.

Att bli utnämnd till marskalk anses som en ära. Vanligtvis betalar denne själv sina kostnader i samband med sitt uppdrag, men har brudparet speciella önskemål som gör utgifterna extra kostsamma kan man komma överens med brudparet om att dela upp utgifterna.

En anglosaxisk tradition som är bruklig när fadern “ger bort bruden”, och som påminner mycket om vår svenska tradition med marskalk, är att brudgummen har en så kallad bestman. Dennes uppgifter påminner till stor del om marskalkens.

Brudtärna

Förr kallades brudtärnorna för brudpigor. De var oftast flera och hjälpte bruden med alla bestyr före och under bröllopsdagen. Det är bruden som bestämmer hur många tärnor hon vill ha, upp till tolv stycken, men idag är det vanligaste att hon väljer en person. Tärnan är ofta en yngre kvinna, oftast en syster eller nära väninna till bruden. Att utses som tärna anses som en ära.

Traditionellt sett brukar tärnor (och marskalkar) var ogifta eftersom de går bredvid varandra uppför altargången och det enligt gammal sed ej anses vara passande att en gift kvinna/man går uppför en altargång med någon annan än sin äkta make/maka vid sin sida. Är tärnan och marskalken ett par går det bra. Enligt gammal sed ska brudtärnan inte heller vara synligt gravid, eftersom hon ju inte ska vara gift. Idag är det inte lika noga med att följa dessa gamla traditioner.

Tärnans uppgift är att finnas till hands för bruden innan och under bröllopsdagen. Hon tar ofta hand om planering och genomförande av den eventuella möhippan. De bilder som tas i samband med möhippan kan tärnan sedan, kanske tillsammans med de andra deltagarna, sätta ihop till ett fotoalbum som överlämnas till bruden under bröllopsmiddagen. Under middagen förväntas även brudtärnan hålla tal.

Hon hjälper även bruden med påklädningen av brudklänningen och allt annat som hör till. Under vigseln är hennes uppgift bland annat att hålla brudbuketten och se till att eventuellt släp ligger rätt. Traditionellt sett går tärnan efter bruden och bredvid marskalken in i kyrkan. En internationell sed är att tärnan (eller om det är flera tärnor, en utsedd hederstärna) går in i kyrkan strax före föräldraparen och sitter på första bänk till vänster. Hon går sedan fram till bruden när det är dags att ta hand om brudbuketten eller rätta till släpet. Detta kallas internationellt för maid of honour. Ett ganska nytt svensk ord för maid of honou är hedersdam och eftersom denne ej går bredvid marskalken in i kyrkan innebär det att en gift kvinna, om man vill följa den gamla traditionen, kan agera tärna.

När det gäller klädsel brukar tärnorna, om de är flera, ha klänningar i samma färg som antingen är likadana eller liknar varandra. Klänningarna ska ej vara svarta eller vita. Tärnorna bär även varsin liten tärnbukett som ska matcha marskalkens knappnålsblomma. Tärnan ska inte vara finare än bruden och klänningen ska därför anpassas till brudens klänning för att inte överglänsa denna.

Brudtärnan betalar vanligtvis sina egna utgifter under sitt uppdrag, men har brudparet speciella önskemål som gör utgifterna extra kostsamma kan man komma överens med brudparet om att dela upp utgifterna.

Presenter till brudparet

Bjuden till ett bröllop?
Enligt god sed bör man ta med sig en present till brudparet. Men vad ska man köpa?

Har man tur har brudparet lämnat en önskelista under en egen hemsida på Internet, hos en bröllopsarrangör, hos toastmastern eller hos värden/värdinnan. Om så är fallet står oftast redan i inbjudan vart gästerna kan vända sig för att ta del av denna lista, eller så skickas listan ut tillsammans med inbjudan. Köper man sedan något från denna lista är det viktigt att höra av sig till den som ansvarar för listan och meddela detta, så att denna kan pricka av presenten från listan. Som brudpar är det viktigt att önska sig presenter i olika prisklasser.

Om inte brudparet gjort en önskelista får man försöka komma på något passande själv. Förr i tiden var det vanligaste att man köpte något till det gemensamma hushållet, men idag har de flesta par redan bott ihop en tid och kanske även haft ett eget boende innan, varför de oftast hunnit skaffa det mesta till hemmet redan. Samtidigt kanske förbättringar av det som redan finns behövs, men att köpa till exempel en brödrost, om man inte säkert vet att de behöver en, kan resultera i att de står med flera exemplar vilket är onödigt. Fundera istället på vad paret har för intressen, om de gillar äventyr, att resa och så vidare.
Kan man ge vad som helst i bröllopspresent? Svaret är nej. Undvik gåvor som kan ställa till problem för mottagaren såsom till exempel färska födoämnen, blommor som ska vattnas eller datumbestämda bio- eller teaterbiljetter. En korg med vin, ost och frukt är en inte så långsökt och i grunden vänlig tanke, men kanske har inte brudparet en enda kväll för sig själva före bröllopsdagen och åker sedan direkt på bröllopsresa, varför osten kommer att bli gammal och frukten ruttna. Tänk därför på att inte ge något som kräver omgående hantering eller skötsel utan försök välja något som kan vara till både glädje och nytta för brudparet i framtiden.

Är ni några stycken kan ni till exempel gå ihop och köpa en upplevelse. En dags ridtur i fjällvärlden, en segelflygning, ett fallskärmshopp, en ballongfärd, eller något annat som de kan minnas länge är ofta uppskattade presenter. Om brudparet ska på bröllopsresa kan ni alltid ge ett ekonomiskt bidrag till handkassan och upplevelser på plats.

Kan man ge bort något man själv har fått? Om det finns den allra minsta risk att det är en present som man fått av någon, och denne kan få syn på presenten hos någon annan, är svaret nej. Däremot går det bra att ge bort en antik eller halvantik sak som man ärvt eller köpt.

Personliga presenter blir ofta väldigt uppskattade. Är du konstnärlig, snickarkunnig eller har andra talanger så varför inte tillverka något själv?. Det är helt acceptabelt att ge bort något man själv har skapat. En CD med särskilt utvald musik och kanske personligt prat till det blivande brudparet, en hemdrejad eller hemsnidad skål, en kokbok som man själv gjort med favoritrecept är några exempel.

Tänk på att även om du har tackat nej att närvara vid ett bröllop så förväntas det ändå att du uppvaktar brudparet med en bröllopspresent.

Tar gästerna med presenterna till festen är det viktigt att utse någon ansvarig som ombesörjer att presenterna fraktas hem när festen är över, alternativt hör efter med personalen om det finns möjlighet att låsa in presenterna över natten. Säkrast är dock det första alternativet då många inbrott har skett i festlokaler natten efter bröllop och bland annat presenterna blivit stulna.

Det hör till god ton att brudparet personligen tackar gästerna för presenterna. Det vanligaste är att man gör detta med ett tackkort som skickas till gästerna efter bröllopet.

Idag förekommer vid vissa bröllop att gästerna, istället för att lämna en present till brudparet, betalar en kuvertavgift till festen, en så kallad subskriberad fest.

Presentöppning/Lysningsmottagning
Ibland händer det att de förlovade bjuder till en lysningsmottagning en tid innan vigseln. Om så är fallet överlämnas presenten vid detta tillfälle. Har paret inte en lysningsmottagning överlämnas presenten i samband med festen efter vigseln. Tänk på att märka presenten noga, till exempel med ett vidhängande kort med en lyckönskning till brudparet på, så att brudparet lätt kan se vem som givit vilka presenter.

Vid en lysningsmottagning är ett presentbord obligatoriskt. Som gäst är det inte nyfiket att titta på lysningspresenterna, det är det som är meningen och därför de står uppställda.

Om många gäster är bjudna till bröllopet kan det vara svårt för brudparet att få tid till att öppna alla presenter på bröllopsfesten. En lysningsmottagning kan därför vara ett bra alternativ för att brudparet i lugn och ro, tillsammans med sina gäster, få öppna bröllopspresenterna.

Ett alternativ till lysningsmottagning är att brudparet dagen efter bröllopet samlar gästerna till en informell paketöppningsfest. Brudparet kan även välja att öppna presenterna för sig själva i lugn och ro efter festen. Om detta är fallet är det viktigt att komma ihåg att tacka alla gästerna för presenterna under festen.

Gåvor till gäster
Det finns ofta flera personer som har hjälpt till vid ett bröllop och en trevlig gest är att brudparet överlämnar en liten tackgåva till dessa. Toastmaster, marskalk/bestman, brudtärna, näbbar och värdar/värdinnor har alla hjälpt till att genomföra ert bröllop. Att ge en liten gåva efter personens stil och smak personligt inslaget är en fin gest. Med all säkerhet kommer det att uppskattas av mottagaren och det visar att ni värdesätter det han eller hon har gjort för er.

Förlovnings- och vigselringar

Ja… det ordet bekräftar två människors vilja och beslut att dela resten av livet tillsammans. För de allra flesta är säkert ringen själva ursymbolen för den ingångna förlovningen och den kärleksfulla beslutsamhet som det förälskade paret delar.

Ofta föregås en förlovning av någon form av ett frieri. År 1901 friade August Strindberg till den betydligt yngre skådespelerskan Harriet Bosse genom att ställa henne frågan “Vill ni ha ett litet barn med mig, fröken Bosse?” varefter Bosse neg och svarade “Ja, tack.”

Förlovnings- och vigselringar
Förlovning, eller trolovning, innebär att man lovar varandra trohet. Trolovning innebar ursprungligen att man förlovade sig inför en präst eller andra särskilda “fästningsvittnen” och att brudparets föräldrar gjorde upp om hemgiften. Trolovning hade därför en rent juridisk innebörd förr i tiden. Numera finns inga juridiska skyldigheter eller rättigheter kopplade till någon form av förlovning, varför man egentligen kan säga att trolovningen är avskaffad.

Trolovningsringar är en mycket gammal sed, i kulturerna vid Medelhavet fick kvinnan redan för flera tusen år sedan en ring av mannen när överenskommelse om äktenskap hade slutits. Längre norrut beslöt kyrkan så småningom att trolovningsringen skulle ingå i ceremonierna. Under flera hundra år var trolovningsringen den enda samhörighetsring kvinnan fick. Under senare delen av 1800-talet och in på 1900-talet blev de släta ringarna vanliga och bruden fick då allt oftare två ringar, en vid förlovningen och en likadan vid vigseln, medan mannen behöll sin förlovningsring som vigselring.

I samband med att vigselringen började användas blev den en del av vigselakten och år 1529 stadgade kyrkohandboken att prästen skulle välsigna ringarna, något som fortfarande görs i den svenska kyrkliga vigselceremonin. Efter välsignelsen tog brudgummen emot ringen och trädde den, samtidigt som han sade treenighetens “i Faderns, Sonens och Den helige Andens namn”, på brudens pekfinger, flyttade den till långfingret och slutligen till hennes ringfinger där den fick stanna.

Om ringen skulle sitta på vänster eller höger ringfinger bestämdes till en början efter eget tycke, men år 1614 stadgades att det var på brudens vänstra ringfinger som ringen skulle sitta. Under antiken trodde man att en viktig blodåder gick från vänster ringfinger rätt in i hjärtat (kärlekens symbol) varför just det fingret blivit rätt för vigselringen. I flera länder och kulturer är det dock höger ringfinger som gäller för vigselringen.

Ringens symbolvärde är än idag mycket högt, även om den numera inte har någon legal funktion. Gifter ni er i kyrkan krävs en ring, men den behöver inte vara äkta. Gifter ni er borgerligt eller registrerar partnerskap är det frivilligt med ring.

Vanligast i Sverige är fortfarande att förlovningsringen är slät, även om det idag finns en uppsjö av olika mönster och slipningar. Till vigseln väljer sedan de flesta par en alliansring, det vill säga en ring med en eller flera infällda stenar, och då bara till kvinnan. I anglosaxiska länder gör man ofta tvärtom, kvinnan får i samband med förlovningen en ring med sten och sedan utväxlar man släta ringar vid vigseln.

Väljer ni att endast kvinnan ska bära en vigselring är det vanligast att man graverar in båda namnen samt datum för vigseln i hennes ring, samtidigt som ni kan låta vigseldatumet graveras in även i hans förlovningsring. Bär båda vigselring graveras den andres namn först, sedan ringbärarens och sist vigseldatumet.

Att välja ringar
Det finns tusen och ett sätt att välja ringar, men några saker bör man ändå ha i åtanke vid valet.
– Ringarna ska inte kännas omoderna om ett antal år. Det mest klassiska är släta ringar i guld, vitt guld har varit modernt i perioder, detsamma gäller platina och silver.
– Om hon, eller båda, vill ha två ringar, tänk på att förlovningsringen ska kunna sättas ihop med vigselringen.
– Ringarna ska passa era personligheter och era händer, både nu och om ett antal år. En liten och barnslig ring känns kanske fel om 20 år…
– Ringarna ska vara bekväma. Kantiga och stora ringar kanske är snyggt, men om de är tunga och klumpiga är risken att ni inte kommer att bära dem. Tanken är ju att man alltid ska ha ringen på sig, oavsett om man är på stranden, tränar eller städar.
– Om man väljer en ring med sten bör infattningen vara sådan att den skyddar stenen. En ring som bärs hela tiden utsätts för mycket slitage.

En gammal tradition är att kvinnan får en ring när hon fött sitt första barn. Denna ring bärs tillsammans med förlovnings- och vigselringen. Då ringarna förr ofta var släta var det vanligt att denna ring hade en sten.

Morgongåva
Morgongåvan var fram till 1920 en lagstadgad rättighet för bruden och således inte någon frivillig vänlighet från brudgummens sida. Den rättsliga beteckningen morgongåva hade då funnits föreskriven sedan minst medeltiden. Storleken på morgongåvan var något som hade överenskommits mellan familjerna redan vid trolovningen eller frieriet. Med tiden ändrades karaktären på morgongåvan och fanns på slutet mest kvar som en möjlighet, en trevlig kuriositet från svunna tider.

Morgongåvan, som gavs efter den första äktenskapliga natten, kunde tolkas som mannens köp av kvinnans oskuld som var förutsatt i de flesta äktenskapssituationer. Gåvan var kvinnans pension och försäkring om mannen skulle dö före henne, men den kunde även vara mannens kompensation för den hemgift som kvinnan förde med sig till boet. Mannen skulle ge sin nyblivna hustru en så rejäl gåva som hans ekonomi tillät, men mannen ägde morgongåvan till sin egen död, och hustrun fick således inte ta den i anspråk förrän hon var änka.

Idag har morgongåvan ingen betydelse på det sätt den hade från början utan ses endast som ett romantiskt inslag. Den man, eller kvinna, som vill ge sin partner en morgongåva gör det efter eget tycke och smak. Ska gåvan vara traditionell är ett smycke eller något annat beständigt det mest lämpliga, men en morgongåva kan idag lika gärna vara en upplevelse såsom till exempel en resa

1 2 3 4 8