Bestman är från början en anglosaxisk tradition som är bruklig där fadern, eller någon äldre nära släkting, “ger bort” bruden. Brudgummen står då och väntar på sin brud framme vid altaret och bestman står bredvid honom som sällskap. När bruden och brudens far närmar sig altaret tar brudgummen ett par steg framåt för att möta sin brud. Bestman ställer sig då en bit från brudgummen eller sätter sig på första bänkraden. Vanligen utser brudgummen sin bror eller bäste vän till rollen. En bestman kallas bara för bestman om brudparet vigs enligt anglosaxisk sed. Sker bröllopet enligt svensk tradition kallas denne för marskalk.
En bestman har som uppgift att finnas vid brudgummens sida före och under bröllopsdagen. Innan bröllopet är det ofta denne som planerar och förbereder den eventuella svensexan. Under vigseln i kyrkan är det dennes uppgift att hålla reda på ringen/ringarna. Vid ringväxlingen ger han dem till brudgummen Vid middagen förväntas en bestman att hålla tal.
För en bestman gäller enligt tradition att han bär samma kläder som brudgummen. Bär brudgummen frack är det alltså frack som gäller även för bestman.
Vanligvis står bestman själv för sina utgifter i samband med uppdraget eftersom det anses som en ära att bli utsedd till bestman. Om brudparet har speciella önskemål, eller om klädseln blir dyr, brukar dock brudparet erbjuda sig att dela på kostnaderna.
Enligt traditionen brukar bestman hämta tärnan innan vigseln och eskortera henne till kyrkan, numera är det vanligaste att man möts vid kyrkan innan vigseln. Skillnaden mellan en bestman och en marskalk är alltså inte så stor, men bestman är i grunden en anglosaxisk sed, medan marskalk är en svensk tradition som har ursprung i vår svenska vigselceremoni.